.

Ahoj.
En kort sammanfattning av veckan kommer här.
I tisdags hade jag en väldigt trevlig eftermiddag/kväll efter jobbet tillsammans med två systrar från Frýdek-Místek. Den ena av dom (Kateřina) var EVS-volontär i Polen förra året och hon hade varit inne på caféet en dag och lämnat en lapp till mig med ett litet meddelande och sitt telefonnummer. Vi sågs förra veckan och så i tisdags igen tillsammans med hennes syster. Både två jobbar som sjukgymnaster och på samma arbetsplats till och med.


I tisdags frågade de mig om jag ville följa med till en skog i utkanten av Frýdek-Místek där det fanns en källa. Vi drack från källan och promenerade runt där lite grand och sen gick vi till en pub som låg uppe på en höjd med fin utsikt över landsbygden och bergen i fjärran. Det var väldigt trevligt och jag uppskattade verkligen deras sällskap. Jag upplevde att det klickade bra mellan oss. Det känns kul!

I onsdags var det röd dag här och då passade jag på att fortsätta fixa med saker här hemma. Det var inte kul men det var skönt när jag hade gjort det.
Jag frostade ur frysen och det var ganska mycket jobbigare än vad jag hade tänkt mig eftersom det var så SJUKT mycket is och snö.

Ni ser ju..

Efter många timmars slit (använde mig av ett paraply, en kniv och till slut hackade jag med en skärbräda.. Undrar vad grannarna tänkte..) såg det dock ut såhär. Jag var stolt över mig själv!
Jag var tvungen att hugga bort isen för det var så mycket så den hade aldrig smält av sig själv.








Jag putsade också fönstren OCH skrubbade badrummet vilket inte var så kul. Men nu är det gjort!

I fredags träffade jag två andra volontärer som heter Jad och Vova (Vladimir). Jag är från Palestina och Vova från Ukraina. Har inte sett dom sen seminariet så det var kul att träffa dom. Vi drack lite öl på Stodolni (partygatan med alla pubar och krogar här i stan).

Igår träffades flera av volontärerna i Karvina där Vova och Anja (annan volontär) bor vilket också var trevligt. 

Jag har varit ensam i lägenheten hela veckan eftersom fransen har varit på seminarium och det har varit jätteskönt faktiskt. Inte bara för att han är som han är utan för att jag trivs med att vara själv.
Han kommer hem idag dock.

Nu har jag varit här i en dryg månad. På ett sätt har tiden gått väldigt fort men samtidigt känns 12 månader som väldigt lång tid. Fast det är ju bara ett år av ett (förhoppningsvis långt) liv.
Jag saknar Sverige men jag ser det som något positivt. En av sakerna jag hoppades på innan jag for iväg var ju att få distans till mitt liv hemma och till Sverige överlag.

Ber om ursäkt för ett osammanhängande inlägg.

Hoppas ni alla mår bra och får en fin söndag!