Dessa krämpor

Hej igen!
Jag får be om ursäkt för att jag varit så dålig på att uppdatera men nu får ni lite att läsa...

Jag är inte på jobbet idag pga min fot. Är så erbarmerligt trött att ha ont i kroppen! Vaknade runt 05.00 imorse av att det värkte och sprängde och gjorde fruktansvärt ont i högerfoten på "det vanliga stället". Precis så blev det förra veckan på seminariet också. Vaknade även då vid 05.00-tiden pga. samma smärta. Det här fenomenet att det värker och spränger även när jag inte går eller klämmer på foten är något nytt som kom första gången i maj. Jag har fått samma sorts "smärtattacker" i både höger och vänster fot senaste månaderna. Diclofenac brukar ta bort den värsta smärtan men jag får aldrig bort den permanent. Den kommer alltid tillbaka. Käkar voltaren nu i alla fall som också innehåller diclofenac (Verkar inte som de har Diclofenac här).
Har dessutom huvudvärk men den är inte så farlig som den brukar. Inte än i alla fall. Jag var hos en väldigt bra kiropraktor i Karlstad i slutet av sommaren som justerade min onda, stela och "dåliga" rygg. Fick också ett träningsprogram för att träna upp de små musklerna nära ryggraden osv för att bibehålla en bra och stabil rygg (dock med pilatesboll och har ingen sådan här). Egentligen skulle jag nog behövt gå till honom några fler gånger men det kan ju bli tidigast runt jul nästa gång. När det gäller fötterna vet inte han heller vad det kan vara tyvärr. Det är ingen som vet och det är jobbigt. Det är otroligt tärande att ständigt ha värk i kroppen. Är det inte fötterna så är det spänningshuvudvärken eller stelhet och smärta i ryggen. Jag hoppas innerligt att jag kan få bli frisk någon gång. Har ju provat allt känns det som.
Nåväl. Nu har jag beklagat mig nog. Det är som det är och det här ska ju inte vara någon sjukdomsblogg. Haha!

Vi var alltså i Beskydy Mountains förra veckan och det var väldigt fint och VÄLDIGT varmt. Åtminstone till en början. Sen blev det lite mulet och regnigt några dagar men jag tyckte nästan det var skönt så man slapp svettas.. Det var kul att de träffa de 11 andra volontärerna och även Zuzana som är koordinator. Vi har haft mycket kontakt under våren via mail så det var spännande att äntligen träffas på riktigt. Hon är 26 år bara och känns mer som en storasyster eller kompis än  någon som är ansvarig för min volontärtjänst (på ett bra sätt alltså) Hon bor här i Ostrava ganska nära mig och har sagt att vi kan gå och simma och träna ihop och det vore väldigt kul att få någon här att hänga lite med. Hon verkar dock vara en väldigt busy woman så vi får se hur mycket hon hinner träffas.

De andra volontärerna är från Tyskland, Ukraina, Palestina och Frankrike och det är spännande att hänga med folk från andra länder än Sverige. Det gör man ju inte så ofta. Det var väldigt många språk i cirkulation (franska, ryska, tyska, engelska och tjeckiska såklart) och jag kom på mig själv med att tänka på engelska.
Vi hade mycket tjeckiskaundervisning vilket verkligen behövs och sen var det mycket teambuilding och sånt.
En av dagarna skulle vi vandra upp till toppen av berget Lysá Hora men då hade ju jag så ont i foten att jag inte kunde följa med tråkigt nog. Vi lekte mycket lekar och det kändes lite som att jag var sju, åtta år yngre igen ;)

 Vi var nere i det lilla samhället Frýdlant nad Ostravicí och hade fått massa frågor om samhället och om Tjeckien som vi skulle hitta svaren på genom att fråga folk. Det var en utmaning med tanke på hur få som pratar engelska. Vi tog igen oss på ett café med god glass men äckligt kaffe..

 Vackra Katja från Ukraina. Hon pratar ryska och kan ingen engelska så det blev kroppspråk och några få ord som gällde för oss.

Jag och Berit från Tyskland pluggade lite tjeckiska en kväll.

Vi bodde i jättefina helt nybyggda stugor som hörde till hotellet. Såg ut som gigantiska fjällstugor och var hur fräscha som helst (lite annat mot lägenheten. He he). I övrigt ägnade vi oss åt så roliga och vuxna saker som att lära varandra hur man säger "Jag måste kissa" och "Jag måste bajsa" på varandras språk. Jag spelade in på mobilen och har det som väckarklocka nu.. Skulle inte kunna vakna till något roligare. "Jok.. måstä. Bajj! sa!"

Jag var lite orolig för hur det skulle bli att komma "hem" till lägenheten efter att ha umgåtts med massa folk i nästan en vecka men det gick bra. Det var skönt att få komma igång med jobbet i måndags.

De är väldigt trevliga och snälla på caféet men det är klart att det är svårt med språket. Särskilt en kvinna, Jana, är väldigt hjälpsam och försöker lära mig nya ord hela tiden. Jag kunde inte ha bättre kollegor.

Titt som tätt ger de mig en tårtbit eller kaka och igår firade vi med varsin bakelse när jag berättade att det var min namnsdag hemma i Sverige. Haha. Även om alla är väldigt snälla får jag bara lust att skrika rakt ut av frustration ibland. Det är otroligt jobbigt att inte kunna uttrycka sig och förklara vad man menar. Det är ju samma sak här hemma med Matthieu så det tär lite på krafterna. På caféet har de en grupp som träffas och pratar engelska på onsdagar så jag satt med dom igår och fick prata lite. Skönt! Det finns en annan kille också som jag tror kommer till caféet ganska ofta och han kan också engelska så han agerade lite tolk när han var där i tisdags.
Imorgon hoppas jag kunna jobba igen och sen ska jag vara med på workshops hela nästa vecka. Efter det ska jag bestämma hur många dagar i veckan jag vill vara på varje ställe.

I tisdags kväll träffade jag min mentor Michaela som bor i Frýdek-Místek. Hon ska fungera lite som en kompis och vara en jag kan prata med om något är jobbigt osv. Väldigt trevlig och det var kul att träffas! Vi tog en öl på en lite pub i F-M tillsammans med två andra killar hon känner. Eventuellt skulle jag tittat på ett rum i den ena killens lägenhet men det blev aldrig av. Det blev ju klart väldigt sent med det här boendet jag har. De har sökt efter andra lägenheter år mig med tanke på språkproblemet med Matthieu och även med anledning av att jag pendlar till jobbet. Nu har jag dock bestämt mig för att bo kvar här ett tag och känna efter.

Just nu känns det otroligt långt bort att jag ska lyckas lära mig tjeckiska men jag vill verkligen! Jag visste inte ens vad kasus var förut och eftersom tjeckiskan har 7 (!) stycken är det väldigt svårt att få grepp om det. Alla ord ändras hela tiden känns det som.
Kallar någon på mig säger den inte "Ida" utan "Ido". Jag kan också kallas för Idou, Idy, Idě, Idu.. Ja ni fattar grejen. Det är otroligt ovant för mig att man ändrar på namn och det är samma sak med namn på städer. Ska jag säga att jag jobbar som volontär i Frýdek-Místek får jag inte säga:
"Jsem dobrovolnice ve Frýdek-Místek" utan måste säga "Frýdku-Místku"... Haha jag vet inte om jag ska skratta eller gråta men det är bara att kämpa på! Imorgon ska jag träffa min tjeckiskalärare som jag kommer ha lektion med en gång i veckan. Tänkte dock fråga henne om hon kan tänka sig att träffas två gånger i veckan om jag betalar henne lite extra.. Känns som att det behövs.

I övrigt försöker jag komma in i livet här så gott jag kan. På måndag tror jag att badhuset som ligger nära här öppnar så då kanske jag går dit. Har fortfarande inte utforskat stan men min lärare bor i centrum så imorgon får jag komma dit i alla fall.

Nu blev det här jättelångt. Förlåt. Ska försöka sprida ut uppdateringarna lite mer..

Hoppas ni som läser har det bra och tar hand om er.
Polibek!